fredag 18 juli 2014

The Unbecoming of Mara Dyer – Michelle Hodkin

Titel: The Unbecoming of Mara Dyer
Författare: Michelle Hodkin
Serie: Mara Dyer #1
Antal sidor: 456

Språk: Engelska
Utgiven: September 2011


Finns att köpa på Adlibris, CDON och Bokus.

En dag vaknar Mara Dyer upp på sjukhus, efter att ha varit med om en olycka som tog död på hennes tre vänner, utan något minne av olyckan. För att hjälpa henne att komma över sorgen flyttar hennes familj ner till Miami, där de hoppas kunna börja om på nytt. Men Mara vet att det är någonting som inte står rätt till med henne. Hon hör saker som andra inte hör och ser saker som andra inte hör. Frågan är bara om hon håller på att bli galen eller om det som händer henne hänger ihop med den där ödesdigra natten för olyckan?

Jag har läst en massa positiva, vissa helt lyriska, recensioner för den här boken. Mina förväntningar var skyhöga. Så besviken jag blev.

Boken börjar väldigt lovande, med Mara som vaknar upp på sjukhuset och får reda på att hon av något underligt skäl är den enda som har överlevt olyckan – och dessutom knappt ens fått en enda skråma. Det är uppenbart att det är någonting mystiskt på gång, att olyckan inte var bara en vanlig olycka, eller ens en olycka överhuvudtaget.

Eftersom Mara inte minns olyckan svävar hon i lika stor ovisshet som läsaren angående de oförklarliga omständigheterna och det är en av de bättre sakerna med boken. Under tiden som man läser känns det som om man nystar upp mysteriet tillsammans med henne, undan för undan, vilket gör det lätt att leva sig in i boken.

För att inte avslöja för mycket är det även en del som händer som det är osäkert om det är verkligt eller inte, någonting som jag alltid uppskattar. Jag gillar när en bok får mig att börja fundera över och ifrågasätta det jag läser.

Men så kommer vi till det som drar ner boken, i mitt tycke; kärlekshistorien som får ta alldeles för stor plats. Inte ens halvvägs igenom boken är det som om den genomgår en handlingstransplantation. Helt plötsligt skiftar fokus till den spirande kärleken mellan Mara och Noah Shaw, som är (ö)känd för att redan ha avverkat alla andra tjejer i hennes nya skola. Visst, då och då slänger Hodkin in en påminnelse om att Mara fortfarande lider av efterdyningarna av olyckan, men i huvudsak handlar det om henne och Noahs förhållande. Missförstå mig inte, jag har ingenting emot romantik i böcker, i YA-böcker mer eller mindre hör det ju till, men kärlekshistorien ska inte ta fokus ifrån handlingen. Självfallet hjälper det om det är en välutformad och engagerande kärlekshistoria, men så tyckte jag tyvärr inte att fallet var i den här boken.

För det första har jag väldigt svårt att förstå varför Noah, en kille som trots allt har ett extensivt förflutet av romantiska erövringar, föll så snabbt för Mara, som naturligtvis är den första flickan han någonsin fallit för. För det andra är Noah som karaktär lite för självgod, lite för arrogant och lite för kontrollerande för sitt eget bästa. Och Hodkin ska ofta envisas med att beskriva hur vacker och perfekt han är, vilket blir tröttsamt väldigt snabbt. För att inte nämna att Noah tidigare behandlar tjejer som skit… fram tills det att han träffar Mara såklart. Suck, vilken trist klyscha.

Mara själv framstår som nästan besatt av Noah. När han väl har kommit in i hennes liv är han det enda hon tänker på och plötsligt verkar hon inte längre särskilt bekymrad över att hon kanske eller kanske inte håller på att förlora förståndet, vilket man kan tycka borde vara en ganska konstant källa för oro. Dessutom är hon, i mitt tycke, tråkig och förlitar sig plågsamt mycket på Noah. Sedan är det småsaker som retar upp mig, som till exempel att hon klagar över att hon håller på att få underkänt i matte, vilket är helt och hållet hennes eget fel då hon sitter och ritar på lektionerna, i stället för att ens försöka hänga med i undervisningen.

Men fram emot slutet är det som om Hodkin kommer på att hon ju faktiskt har en intressant handling, som hon måste börja tänka på att knyta ihop, vilket hon gör på ett ganska klumpigt och underligt sätt. Trots det slutar boken med en cliffhanger, som jag inte kan förneka att jag tycker är lite spännande, och det finns fortfarande en del frågetecken som ännu inte har blivit utredda.

Som slutsats tycker jag att The Unbecoming of Mara Dyer är en spännande historia, bitvis till och med lite obehaglig, och att Michelle Hodkin egentligen är en hyfsad författare, men att boken går vilse i den tråkiga kärlekshistorien mellan den oengagerande hjältinnan och hennes minst lika oengagerande kärleksintresse. Därför blir betyget:

6/10

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar